djursjukhusetgammelstad

Somliga hundar (och i mindre utsträckning katter) har en förkärlek för att äta olämpligheter. Barnnappar, sockar, tygtrasor, biabäddar, underbyxor, stenar, batterier... listan på vad man kan hitta i en hundmage är lång. En katt kan emellanåt svälja en tråd den leker med, vilket kan ställa till stora besvär när tarmen trär sig runt tråden. Öronproppar är också en katt-fäbless.

Ofta vet man av förståeliga skäl inte om att ens djur har svalt något mera svårsmält. Det är något som uppdagas när den sedan får magbesvär. Oftast kräkningar, diarréer, buksmärtor och upphörd aptit. Beroende av om det nedsvalda stoppar upp tarmen helt eller om det skvalpar runt i magsäcken eller om tarmen lyckas skjútsa föremålet vidare kan magbesvären vara subtila eller mycket omfattande.

De flesta sakätare lugnar ner sig med åren. Det är ofta hundar med stor aptit och energi som stoppar i sig. Men det finns också ett observandum - för somliga är det ett tecken på magproblem att äta kvistar, pinnar, gräs och sten till exempel. Om din hund är smal och har dålig aptit och är sakätare är det bra att fundera i de banorna och få hjälp av sin veterinär med hur man ska angripa problemet.

Ett föremål som helt stoppar upp tarmen gör att tarmen sväller och får syrebrist. I värsta fall kan djuret avlida till följd av frisättnng av gifter från tarmens bakterier och cirkulationsstörningen.

Vissa föremål är tacksamma att påvisa med röntgen. Till exempel stenar, nycklar, spikar, nålar och benbitar. Metall, ben och sten syns på vanlig röntgenbild. Tyger och leksaker och annat kan ge en utfyllnad i ett område men går inte att påvisa med blotta ögat. Där kan en kontrastundersökning vara till hjälp. Då ger man röntgentätt kontrastmedel i munnen och följer medlets väg genom tarmen med röntgenundersökning för att kunna påvisa eller utesluta främmande föremål.

Ultraljud och att gå ned med kamera (fiberendoskop)  i magsäcken är ytterligare alternativ. Med endoskop kommer man begränsat ut i magsäck och tarm, så om man misstänker att föremålet/en finns längre bak i magtarmkanalen är det ingen bra metod.

Om vi bedömer att föremålet har chans att klara sig genom tarmen med lite understöd av dropp och smärtlindring försöker vi det i första hand. Om det finns tecken på att föremålet är för stort och/eller befinner sig i magsäcken opereras det ut innan det ställer till för stor potentiell skada. Om det är lagom stort och bedöms ofarligt att få i retur genom matstrupen så ger man kräkmedel.

Flatten Bobby är en sockälskare av stora mått. Hans husse har fått rensa bostaden från sockar för att inte Bobby vällustigt och med blixtens hastighet svälja ned dem. Han besökte oss på Djursjukhuset.

- Han svalde två sockar i torsdags, berättar han. Den ena kom ut under stort besvär i förrgår med avföringen. Den andra saknas.

- Hur kan du veta att han har svalt två?

- Jag saknade två, säger husse.

- Hm, säger jag imponerad och tänker att i vårt hem kan vi nog sakna femtio stycken utan att veta om det, för vi har en sockätare som bor i vår tvättstuga.

- Ja, nu har han en väldig diarré och begär sig ut på natten. Han trycker och klämmer och verkar besvärad. Men vill äta som vanligt.

Jag känner Bobby över buken. Han är allt annat än sjuk. Hoppar jämfota av förtjusning och pussar så fort han kommer åt. Det går inte att känna någon tarmförtjockning, men det är lätt att förstå att tarmen är i olag med tanke på all den vätska som finns i tarmen.

Bobbys buk röntgas för en översikt. I magsäcken finns ett misstänkt föremål.

- Jag föreslår en kräkning, säger jag. Den ligger nog i magsäcken.

- Ok, säger husse.

Bobby blir lycklig när jag kommer med en skål med burkmat. Det brukar vara bäst att ge kräkmedel tillsammans med mat så att man inte vänder ut och in på en tom mage. Han slurpar förvånat i sig burkmaten (är van vid torrfoder i vanliga fall) medan han ovetande får kräkmedel sprutat under huden.

Tio minuter senare ligger sockan och det returnerade burkfodret där. Bobby är en smula ostadig på benen och lurig i blicken när han traskar hemåt.

- Jag får gömma ännu bättre i fortsättningen, säger husse som avsked.

 

 

Här ligger sockan! Som för övrigt husse lämnade kvar hos oss...   

En annan sakätare har vi haft besök av i veckan. Storpudeln Svante. Det är en lite mer ovanlig ras för att stoppa i sig av svårsmälta produkter. I Svantes fall kanske mer en olyckshändelse? Han var på träning med matte och vid sista etappen fick han den. Favvo-bollen. Lycklig studsar han i väg. När matte och han kommer fram till bilen sträcker matte fram handen och ber att få tillbaka den. Svante tittar förvånat tillbaka. Han har ingen boll.

- Ut och sök! uppmanar matte.

I vanliga fall pilar han iväg i överljudsfart. Nu gör han några tveksamma pudelskutt och kommer tillbaka.

- Det såg ut som om han ville säga "men hallå, jag har ju bollen i magen!" berättar matte.

De kommer in. På röntgen ser det misstänkt ut av en oval kontur av något som är svagt röntgentätt. Vi går ner med kamera. Det är svårt att få bild. Mängder av slem och magsaft, och en liten vit romboid sak syns med endoskopet. Är det bollen?

Han buköppnas nästa dag. Det vita romboida var en del av bollmönstret. Bollen är i sig självt rätt så stor och tjock, hade aldrig klarat en resa genom tarmen. Snygg-Svante sys ihop och får bo kvar för dropp och smärtlindring. Han är vid gott mod hela tiden. Lugn och stabil sitter han i sin box och väntar på att få åka hem.        

 

Låt oss beskriva ett ovanligt tillstånd hos hund. Som kelpiehannen Unik drabbades av - ett penisframfall. Matte kommer in med honom för undersökning. Unik är besvärad av att främre delen av penis fallit fram ur förhuden. Han vill slicka , har svårt att kissa, har ont.

Vi undersöker honom på Djursjukhuset. Vi funderar om hans förhud är för trång? Eller för kort? Hans så kallade retractor muskel som drar in penis viljemässigt och som emellanåt kan göra det till en utmaning med att lägga in kateter på en vaken hanhund för att den är så stark, tycks försvagad på Unik. Ollonet är torrt av att ligga exponerat. Det är dessutom kallt i Norrbotten den här tiden på året. Unik är ledsen på blicken. Han har ont. Förhuden rullar dessutom in sig mot penis med hårsidan emot.

När en rad rimliga åkommor uteslutits återstår att fundera över hur problemet ska korrigeras. Vi har fastställt att förhuden inte är trång, så detta som enda åtgärd kommer inte att hjälpa Unik. Det finns inga sjukdomar i själva penis (till exempel tumörbildning) som kan förklara hans bekymmer.

Vi överväger att remittera för sk plastik. Att göra en förhudsförlängning. Vi ringer kirurgen på Strömsholms Specialistdjursjukhus dit vi remitterar de fall vi inte förmår lösa på egen hand. Kollegan är beredvillig och faxar över en operationsbeskrivning till en av våra kirurger, säger att hennes erfarenhet är att denna operationsmetod brukar lösa problemet. Veterinär Andreas läser operationsbeskrivningen och meddelar att det inte är några problem för honom att operera.

Matte blir lättad över att hon slipper åka de många milen söderut. Unik lämnas in för operation.

Resultat blir lyckat. Unik har med kirurgi framför penis på buken där veterinär Andreas dragit fram hud och därmed flyttat hela förhuden framåt fått en fin täckning av hela penis.

Och matte jublar av lycka. Hennes fina vän är frisk igen. Nu återstår att förhindra Mr Houdini från att krångla sig ur sin halsringskrage och ge sig på såret...

  

Som det såg ut innan operationen. Inte svårt att förstå att Unik har ont.

 

Här en närbild på sårområdet någon dag efter operationen. Snittet är lagt i en halvmåne framför och lagom med hud har avlägsnats. Hudkanterna har sedan lagts till varandra och staplats ihop. På så vis hänger hela den bakre bukhuden med framåt inklusive förhuden.

  

En stor andel av våra tamkatter är överviktiga. Ett skäl är att de flesta kastreras. Med avlägsnade av könskörtlar sjunker ämneomsättningen och aptiten ökar - en olycklig kombination. Om katten dessutom lever ett bekvämt inneliv så är risken stor för övervikt eller till och med fetma.

Övervikten smyger sig på. Det kan vara svårt att se själv hur hullet är när man ser sin kisse varje dag. Nedan ser du ett sätt att göra hullbedömning.

 

Den ideala katten har midja och revben som går att känna under huden när man stryker. Är den mager känner man kotornas utskott över ryggen - då är den i de allra flesta fall sjuk. Generellt är en idealvikt för en katt 3,5-4 kilo. Många huskatter ligger runt 5 kilo när de uppnåt fem-sex års ålder. Det innebär att de har en betydande övervikt. Med ökande vikt blir de mindre intresserade av att röra på sig. Med åldern kommer sedan artrosbesvär - mycket vanligt och tidigare helt förbisett som sjukdomslidande hos våra katter. Mer än 90 % av katter över tio år har ledsmärtor. Med övervikt ökar belastningen på lederna och katten blir ännu mer stillsam. Det kan vara svårt att skilja smärtinaktivitet från kattens vanliga soffhäng. Var uppmärksam på hur den beter sig jämfört med i unga år - om den slutat hoppa upp i fönster, klättra i klätterträdet, är grinig när man stryker över ryggen, ser stel ut när den reser sig eller tunnas ut i bakdelen finns all anledning att hjälpa katten med smärtkontroll.

En viktig faktor är att banta katten. Bäst är då att välja att medicinskt foder med mycket protein och fibrer. Katter får mättnadskänsla av protein och blir mindre påstridig att få påfyllning i skålen. Katten får inte bantas för fort. Om man gör det riskerar man att den utvecklar leverförfettning som är potentiellt livshotande för katten. Likaså får man inte vara för ihärdig med ett foder som för katten är bra men som den inte gillar. Katter tål inte svält - då blir de sjuka.

Vi hjälper dig gärna med kostråd om du vill för din överviktiga katt.

Att minska kroppsvikten är den största välgärning du kan göra för din katt. Du minskar också risken för diabetes och urinvägsbesvär, som nästan uteslutande drabbar den överviktiga katten.

Katter som går ner snabbt i vikt på grund av sjukdom utvecklar fettlever. De blir i långt gångna fall solgula i huden, ögonvitan och tandköttet. En sådan katt är i regel helt anorektisk (utan aptit) och viktnedgången har varit snabb. De har oftast varit tjocka innan. Då behöver de utredas för att ta reda på om de i grunden har både en fettlever och en leversjukdom eller om det är "enbart" fettlever. Vi sätter matnings-och medicineringssond på fettleverkatter och alla katter som inte äter självmant inom ett dygn. De senare för att undvika utvecklande av fettlever. Sondiläggning är tekniskt enkelt och tolereras väl av kisse.

Dels kan man lägga i nosen på vaken katt med lite lokalbedövning i näsborren. Dessa kan bara sitta några dygn. En grövre matningssond kan läggas under lätt narkos i matstrupen. Syftet är att "mata igång" den katt som av olika skäl förlorat sin aptit. Fördelen med sond är att de snabbare kan få komma hem - och för en katt är trivsel och stressreduktion centralt för tillfrisknande. Grundorsaken till kattens anorexi avgör hur lyckosam man är. Men det är alltid allvarligare när en överviktig katt blir anorektisk - fettlever är vanligare på dem än på den normalviktiga.

Ring och prata med oss om övervikt! Vi hjälper dig gärna med rätt kost och mängd du bör ge varje dag för att nå viktmålet. Använd hushållsvåg för att få exakt mängd. Och aktivera gärna kisse i samband med måltiderna - det finns mängder av sätt att få dem att simulera jakt efter föda. Lägg till exempel mat lite här och där i hemmet så att katten får söka sin mat. Lägg dem inne i leksaker för att stimulera till att pillra ut dem med tassen - alternativen är oändliga.

Och har du en tjockis och tre smalisar behöver du skilja dem åt vid matningstillfällena. En tjock katt kan inte ha fri tillgång på mat - då går den inte ner. Och aktivera dem varje dag med olika leksaker för att stimulera rörelse. Inte alltid lätt med djuret som har svart bälte i chillande - och det kräver sin ägare för att vara påhittig och omväxlande nog för att de ska bli nyfikna. Skicka gärna bilder på era sätt att aktivera katten i samband med utfodring och lek så gör vi ett bildgalleri för inspiration för alla kattälskare som läser bloggen.

Mejla dem till: maria.karlsson@djursjukhuset.se

Nedan bilder på sondläggning av katt. Det ser lite läskigt ut men kisse ligger helt lugnt (även om han undrar vad som händer förstås).

 

Här är det som behövs för att lägga sonden

 

Lokalbedövning i nosen

 

Sondiförande

 

Sonden på plats och fixeras. Finaste kisse lugn och samarbetsvillig. Hela proceduren tar en minut eller så.

 

En annan charmknutte med nässond som badat med vår omsorgssköterska Katrin.

Lilla Doris blev sjuk före jul i en livmoderinflammation. I samband med operationen upptäcktes att alla hennes hörntänder var frakturerade, troligen på grund av att hon burit sten eller på annat sätt varit ovarsam med sina tänder. Matte blev alldeles förskräckt. Hon kunde inte ana att det var så illa att hon behövde operera bort alla tänder. Hon äter, verkar glad och har återhämtat sig fint efter sin livmoderoperation. Nedan kan ni se hur hennes tänder ser ut vid det första besöket:

 

(fast här ser ni snygg-Doris när hon längtar ner från bordet)

 

Högra sidans hörntänder som är frakturerade. Vänstersidan likadan. En överraskning för både matte och oss! 

Det är det som är svårt med tandvärk. Förr lade man måttstocken vid att om hunden äter så har den inte ont. Eller om den tuggar så har den inte ont. Och så vidare. Men få hundar svälter av sin tandvärk. Det är en stark överlevnadsinstinkt att äta - trots tandvärk. Hundens smärtsystem skiljer sig inte från vårt - tandfrakturer gör ont! Och en riktigt skadad tand kan inte rotfyllas (vilket förstås är mindre traumatiskt och det bästa om tanden är möjlig att rädda) utan behöver extraheras (opereras ut). Det görs under fullnarkos och kräver skicklighet, tålamod och omdöme. Hörntändernas rötter är mycket långa, ofta 2/3 av den totala tanden. Tandröntgen är centralt för att veta det bästa angreppssättet. Tandbenet borras bort och en så kallad lambå av tandkött frigörs. När tanden borrats och hävlats ut sluter kirurgen såret med suturering för att skapa förutsättning för läkning.

Smärtlindring ges på flera sätt - med injektion i samband med sövningen, lokalbedövning under narkos samt med upprepad metadoninjektion efteråt. Doris vaknade fint och sjöng vackert av otålighet att få gå hem. Men innan dess fick hon en extra dos med metadon.

Ta gärna hjälp att bedöma hundens och kattens tänder i samband med besöket - för att undvika det tysta lidande som tandskador och tandlossning är!

Och du som är lite känslig varnas för lite läskiga bilder.

 

         

Här sys det stora hålet efter den stora tanden igen med tråd som är självförintande

       

Hopsytt och färdigt!  

Hej då Doris! Här får du en extra smärtlindringsspruta för kvällen och natten (och matte får med sig för fortsatt behandling)

 

Juvertumör hos katt är oftast den medelålders-äldre kattens sjukdom. Tumörerna är tyvärr ofta mycket aggressiva, växer snabbt och infiltrativt in i omgivande vävnad (vilket gör det svårt att avlägsna all tumörvävnad vid kirurgi) och sprider sig till lymfvävnad och lungor.

Intakta (det vill säga honor som inte kastrerats) löper flera gånger större risk för att utveckla juvertumörer än den som kastreras under det första levnadsåret. P-piller är en negativ faktor - man får kalkylera risk för juvertumör om man väljer att medicinera katten istället för kastrering (sterilisering i dagligt tal) som preventivmetod mot oönskade kattungar. Vi rekommenderar därför kastration före p-piller, men om kastration inte är aktuellt är det ändå att föredra p-piller före okontrollerad förökning av katter som är svåra att placera och riskerar att fara illa. Bäst vore om man i sitt kattägande kalkylerar med en kostnad för id-märkning, vaccination och kastration.

Juvertumörer hos katt har många likheter med vissa  bröstcancertyper hos kvinna. Därför forskas det intensivt på olika markörer som anger prognos för tumörtillståndet. Den enskilda katten är dock för det mesta svår att hjälpa. Ägaren söker hjälp när knölen dyker upp men den växer ofta mycket snabbt och det är ofta tveksamt om det är medicinskt motiverat (eller etiskt) att operera eftersom risken för metastaser och återkomst av juvertumörer i vävnaden är mycket stor.

I ett senare förlopp har tumörerna vuxit så snabbt att huden spänner och katten börjar slicka för att det gör ont. Dessa knölar infekteras då och luktar illa av kattens munbakterier.

Tecken på metastastisk spridning är avmagring, hosta och nedsatt allmäntillstånd. I tidigt skede - när operation är aktuell - gör man alltid en lungröntgen för att försäkra sig om att det inte redan föreligger lungmetastaser.

Ska man operera behöver tumörerna upptäckas tidigt, kirurgisk marginal mot frisk vävnad vara stor och katten vara i gott hull. Ofta görs då en borttagning av en hel juversida, ett stort ingrepp som behöver mycket smärtlindring framför allt det första dygnet.

Ta gärna som rutin att undersöka din katthona på ålderns höst för förekomst av eventuella juvertumörer - det kan göra en livräddande skillnad.

På bilden dessvärre icke-operabel juvertumör. Alltid lika ledsamt. Men fokus behöver ligga på kisse - det är för hennes skull vi opererar och då behöver operationen ge en juste chans till livskvalitet efter såret läkt. Annars behöver man fatta beslut om när lidandet är för stort. Vid brustna juvertumörer behöver beslut tas om avlivning.

Och förstås - ligg steget före genom att kastrera din hona. Det går utmärkt att kastrera även unga honor från fem månaders ålder eller så. Yngre går också - men det finns inga stora fördelar med det. Hon behöver inte ha löpt innan hon kastreras.

På bilden nedan ses en katthona som kastreras - först klippning, sedan klorhexidinsprittvätt av magen och indukning inför ingreppet. Hon går hem samma dag för att få vila upp sig på hemmaplan. Såret brukar läka snabbt och med dagens smärtlindring är katten komfortabel hela tiden.