djursjukhusetgammelstad

Jouren har varit ganska lugn när matte ringer om Vilmer. Hon är uppriven, gråter så det hackar i orden och veterinären har svårt att riktigt förstå vad som hänt.

- Benet... åååh.. det hä-änger, snyftgråter matte.

Hon kommer in med Vilmer. Ett bedårande litet pyre på dryga kilot. Och mycket riktigt hänger ett bakben i en högst onormal vinkel. Veterinären känner försiktigt.

- Jag tror det är ur led, möjligen brutet också.

Vilmer gnyr. Han har ont, hittar ingen position som känns uthärdlig. Matte smeker med ömma, rädda händer över hans lurviga rygg. Han får en lugnande spruta och somnar in så att han kan röntgas.

- Jaa, det är ur led, meddelar veterinären. Vi får låna honom av dig en stund, han behöver sövas för att jag ska kunna dra det rätt.

Matte nickar förvirrad. Hon åker hem, väntar oroligt vid telefonen. Efter två timmar ringer veterinären och berättar att allt gått bra, att höften är på plats igen och att lille Vilmer ligger för uppvak.

- Hur gick det till egentligen? frågar veterinären vänligt. Det krävs ju rätt stor kraft för att en höft ska hamna ur led, även på en liten hund. Han har ett par revbensbrott också?

Matte blir tyst.

- Eeeh.. ja... alltså, han föll nerför trappan. Min sambo råkade knuffa ner honom. Han är ju så liten, Vilmer, han såg honom inte och plötsligt...

Rösten bryts. Matte gråter igen. Det gör ont i hjärtat att höra.

- Såja, en olycka kan ju hända, stackars husse. Jag föreslår att Vilmer sover ut till i morgon så ser vi att allt är bra med honom innan han åker hem.

Vilmer virvlar in i mattes famn efter sin övernattning på bortaplan. Hans ben är uppbundet för några dagar framåt för att behålla benet i läge. Han rör sig med imponerande hastighet på sina tre ben. Mattes ögon tåras av lycka att allt gick bra.

Några månader senare kommer Vilmer in akut igen. Han är genomblöt och andas tungt. Ögonen är uppspärrade av skräck över lufthunger.

- Han.. han.. han råkade falla ner i vår badtunna. Jag hittade honom i sista sekunden, gråter matte.

Halvt drunknad kippar den lille parveln efter luft. Veterinären lyssnar omsorgsfullt på hans andningsljud och ser allvarlig ut. Vilmers ögonvitor lyser röda av blödningar.

- Vi får hjälpa honom med syrgas och lite morfin för att minska ångesten. Och värma upp honom. Han är ganska nerkyld.

Matte är återigen förkrossad. Hon lämnar över Vilmer som väser och snörvlar vid varje andetag.

- Vänta här, säger veterinären. Jag kommer tillbaka så får vi resonera i lugn och ro när Vilmer är under vård.

När veterinären kommer tillbaka i rummet har matte samlat sig. Hon ser förvirrad och förtvivlad ut.

- Jag behöver fråga, säger veterinären allvarligt. Är det verkligen olyckor det är frågan om?

- Va? Vad menar du?

- Två allvarliga tillbud på så kort tid är inte normalt, säger veterinären rättframt.

- Menar du att min sambo..? säger hon upprört.

- Jag hoppas förstås att jag har fel, men jag behöver göra en polisanmälan. Det är något som inte stämmer. Jag är skyldig att anmäla. Och syftet är gott. Att skydda det värnlösa djuret från potentiellt mera våld. Och också barn och partner till den som är våldsam. Men. Jag hoppas jag har fel. Jag lämnar gärna ut kontaktuppgifter till Kvinnojouren som du kan ringa om du själv känner att du vill.

Matte ser rädd ut. Hon flackar med blicken. Åker hem. Under natten försämras Vilmer och hans lilla kropp orkar inte mera. Veterinären är skakad och har svårt att samla sig kring att anmäla när hon ser den förtvivlade kvinnan huka över lille Vilmer. Tänk om det bara är två olyckor?

http://www.roks.se/har-finns-hjalp

http://www.roks.se/engagera-dig/kalender/konferens-om-kopplingen-mellan-manniskors-och-djurs-utsatthet-i-valdsrelatione

Det är mulet men ganska varmt redan på förmiddagen när Lisen svänger in och parkerar utanför mässan. Parkeringsvakten anvisar en plats i raden, men hon smiter vidare och hittar en plats där bilen delvis skyms av träd. Sedan tvekar hon. Öppen baklucka och hunden Totte i koppel? Men tänk om någon stjäl honom? Eller han hoppar ur bilen och trasslar in sig och stryps?

Samtidigt… det är rätt luftvarmt. Lisen är villrådig. Hon vevar ner rutorna två decimeter. Hon ler lite när Tottes lurviga nos sticker sig ut från bakluckan och slickar på hennes hand.

-          Jag blir inte länge, säger hon till Totte och går in på mässan.

Det är mycket folk. Lisen träffar Marianne, som hon inte sett på evigheter. De tar en fika och pratar om gamla skolminnen. Lisen kan inte minnas när hon hade så trevligt sist. Till sist bryter hon upp. Går runt på mässan och kikar på köksprylar och drömmer om det där köket…

När hon kommer ut ur mässhallen blir hon förskräckt. Det är gassande sol och riktigt varmt. Hon jäktar ut genom grindarna. Stackars Totte. Han behöver en ordentlig skål med vatten nu.

Men när hon närmar sig bilen blir hon fylld av skräck. Den är nu helt exponerad för solen. Träden ger ingen skugga längre. Hur länge har hon varit borta? Nu springer Lisen. Fram till bilen, öppnar luckan med fumliga, rädda händer. Hon skriker. En bilgranne skyndar dit.

Totte krampar. Bakluckan är fylld av tecken på kamp för att få luft och avkylning. Rivmärken på gummimattan, på sidorna, blodspår från desperata klor och tänder, munnen fradgar. Urin i hela bilen. Totte kokar.

Lisen kör i ilfart till veterinären. Han kyls av, hans kropp är het. Han får dropp och kramplösande. Men han slutar inte krampa. Pupillerna far från sida till sida i huvudet. Nystagmus säger veterinären.

Efter en timme lägger veterinären sin hand på Lisens förtvivlade arm. Tittar på henne för att få kontakt.

-          Nu måste du låta Totte få slippa, säger han allvarligt. Vi kan inte rädda honom.

Han får upprepa, Lisen är förvirrad av ångest över vad hon gjort. Kokat sin älskade Totte i bilen tills han överhettades och nu måste få dö. Vad har hon gjort? Hon nickar medan tårarna rinner. Ja, låt honom slippa.

När sprutans innehåll rinner in i Tottes blodomlopp upphör tillslut kramperna. Han blir stilla. Lisen faller över hans kropp och tårarna strilar som regn över honom. Vad har hon gjort?

SÅ HÄR GLAD var vår VD Elisabeth när Luleå Näringsliv och Luleå kommun kom på företagsbesök med anledning av nomineringen till Årets Företagare 2013. Visst är det genom att samverka och vara nyfikna på varandras idéer och verksamheter som vi kan nå hur långt som helst!

  I vården av människor bedrivs studier av skador som uppstår i vården som en viktig del av patientsäkerhetsarbetet. En vårdskada definieras som lidande, obehag, kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller död som orsakats av hälso- och sjukvården och som inte är en oundviklig konsekvens av en patients tillstånd eller en förväntad effekt av den behandling patienten erhållit på grund av tillståndet.

Man räknar med att det årligen uppstår cirka 105 000 vårdskador som kräver 630 000 extra vårddygn i Sverige. Tretusen avlider. Förutom det mänskliga lidandet motsvarar det en kostnad för samhället på ungefär sex miljarder kronor. I amerikanska studier från 1999 konstateras att  mellan 44 000 och 98 000 dödsfall per år. Det var fler dödsfall än vad som orsakades av trafikolyckor, bröstcancer eller AIDS. 

Vård är aldrig riskfri. Men vi behöver naturligtvis känna oss trygga att vårdgivande personal lär sig av de misstag som gjorts. Detta förutsätter ett kontinuerligt patientsäkerhetsarbete - att vi registrerar och dokumenterar och drar slutsatser.

Inom djurvården uppstår också vårdskador. Vi har ingen motsvarighet till Socialstyrelsens nationella patientsäkerhetsarbete, så det finns inga siffror på hur många djur som skadas eller avlider till följd av vård. Varje inrättning förutsätts själva ha en överblick över hur situationen ser ut och göra konsekvensanalyser. Det finns heller inga nationella riktlinjer för ersättningsbarhet när det uppstår en vårdskada för ett djur. Ett första steg blir i praktiken att den enskilda djurägaren (kunden) kontaktar den djurvårdande inrättningen och påtalar att han/hon önskar ersättning för djurets vårdskada. Det ankommer då på kliniken att diskutera med kunden om hur ansvarsförhållandet ser ut och om man är överens om att skadan hos djuret uppstått på grund av försumlighet i vården. Kommer man inte överens finns möjlighet att få vårdkvaliteten bedömd via ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård .

(Här kan du läsa hur det går till: http://www.vetansvar.se/introsida/startsida/hurdugorenanmalan.4.778a5d1001f29869a7fff2241.html
 )

Det tar ofta lång tid innan ett ärende är utrett (ibland ett par år). Ansvarsnämnden avgör inte ekonomiska tvister. I de fall man inte kan komma överens med den djurvårdande inrättningen kan man som konsument ta hjälp av konsumentombudsmannen hur man bäst går vidare.

För oss på Djursjukhuset i Gammelstad önskar vi en öppen dialog med den kund som upplever att vården lett till skada eller men för djuret som kunnat undvikas. Vår målsättning är att Du som kund ska känna dig hörd för de synpunkter Du har och att Du så långt det är möjligt också ska känna Dig nöjd med oss som vårdgivare för Ditt djur. Vi kan också förklara och motivera i de fall vi inte delar uppfattningen att det rör sig om försumlighet.

Vårdskadeärenden är inte vanligt. Men ibland misslyckas vi. Vi är den första att beklaga om vi orsakat Ditt djur ett lidande som kunnat undvikas. Vår avsikt är att i alla lägen hjälpa och lindra - precis som övriga kollegor som tillhandahåller djursjukvård.

Vård är aldrig riskfri. Nollvision är inte rimlig men önskvärd. Vårdgivande personal är också människor med förmåga att i en del stunder begå olyckliga misstag. Vi försöker förekomma genom att ha skrivna rutiner för en stor del av vår verksamhet för att det ska finnas en struktur vi alla följer. Men alla situationer är inte möjliga att skapa rutiner kring eller förutse.  Instrument kan ibland gå sönder eller inte fungera som det är tänkt. Där har leverantörer av medicinteknisk utrustning en del i ansvaret, men också djurvårdande instans.

På humansidan finns kriterier för ersättningsbarhet för vårdskada. Knappt hälften av anmälda fall ersätts årligen.

Man har inte rätt till ersättning enbart för att ens behandling inte gav önskat resultat eller för att det uppstått en komplikation. Läs mer om ersättningsgrunder inom humanvården här http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Stod/Bidrag-och-ersattningar/Skadeersattning/

Du är alltid välkommen att kontakta oss om Du har funderingar kring vården av Ditt djur. En öppen dialog gagnar oss alla. Har vi gjort fel så bär vi naturligtvis ansvaret.